Calm

Stunder som jag vill komma ihåg när vi inte längre har varandra.

Helgmiddagar här nere, när vi går och äter på vår granne som råkar vara ett hotell, är nog bland de bästa grejerna.

Det tar så lång tid att få maten att man hinner snacka om allt mellan himlen och jord, och inte sällan hamnar diskussioner på djupa ämnen, analyserande av våra egna och andras beteende, historier och lärdom från våra liv. Så. Jäkla. Fint!

Fight the norms

Jag vill bara

bygga upp en djungel

på mitt skrivbord,

leva på godis,

läsa skriva läsa skriva läsa läsa,

inte höra om nyheter,

låtsas som att orättvisor, skatteparadiser, kapitalister, rasister, sexism, krig och annat skit inte fanns men det vore ju så jävla fel mot de som faktiskt måste kämpa med dessa frågor varenda djävla dag bara för att de råkade föddas i plats X istället för här eller med egenskaper som skiljer sig från den hetero-vita-funktionella-mansnormen.

Jag skulle kunna vandra genom livet lyckligt oförstående om hur mycket världen snurrar runt normer, hur de påverkar människornas sätt att bemöta varandra och bete sig, oftast utifrån bara de synliga egenskaperna vi alla har. Jag som en vit människa med dubbelmedborgarskap skulle kunna stänga mig in i en bubbla av ovetande, inte bry mig om andra än dom som ser ut som jag. Men det vill jag inte, trots att med varenda dag som jag går på min utbildning så blir jag mer och mer less på den här världen, på mänskligheten.

Men om alla alltid ska ge upp kampen mot normer, bara för att rädda sig själva, skulle den här världen vara en innihelvetes sorlig plats.